attraversiamo

You can see me walking down the street/Even if you’re trying to diss me/It don’t matter if I’m riding high or low/No matter where I’m about to go/I’ve got nothing but love for you/We may have a different point of view/I don’t care if it ain’t the same to me/If I see you riding high and low/It don’t matter what you say or do/I’ve got nothing but love for you - I got nothing but love for you

du ronja, ska du med på lägret i helgen?

Jag kan ärligt talat säga att jag fastnade lite i ämnet när jag skulle skriva om ett minne och har suttit och kollat igenom gamla bloggar och texter. Här får ni ett annat minne för jag tror sällan att jag lyckats haft så mycket hjärta i så få ord.

Idag fyndade jag ett par röda, höga converse på myrorna för 130 kronor. Dom var inte direkt slitna heller och utan revor och missfärgningar. "Så sjukt värt" för att citera Ida!

Blindhundar. Dom är hjältar på riktigt. Hjälper en annan människa genom livet och kräver ingenting tillbaka. Dom kanske förstår vad dom sysslar med eller så har dom ingen aning. Men det spelar ingen roll. Varje gång man ser en blindhund så mår man liksom lite extra bra i hjärtat.


När man är med om en händelse som man vet att man garanterat kommer minnas för resten av livet. Man liksom känner det i hela kroppen på något sätt.


När busschaufförerna vinkar till varandra i trafiken, även om dom skulle vara lite sura.


När man blir upplyft någon decimeter i luften under en kram.


Den där jättekorta två-sekundaren av total tystnad när man åker under en viadukt i spöregn.


När man har huset helt för sig själv och då kan göra precis vad man vill, men nöjer sig med att inte göra någonting alls.


När människor läser i en tidning, en bok eller kanske ett sms och börjar le. Har ni tänkt på att leendet sitter kvar så himla länge? Och att det sen försvinner väldigt sakta?


När gamla människor står, kanske sitter på någon parkbänk eller på bussen du åker med, och håller om varandra. När man liksom kan se att dom fortfarande är kära och att dom fortfarande får varandra att må som bäst. Det är bland det finaste man kan se.


Gånger när man hinner ta ut sin mat från mikron precis innan sista sekunden gått och den börjar pipa. Nästan som en tävling med sig själv

Ain't that the way it always starts? A simple round of conversation in the shape of an equation. A future station to station. You used to say I couldn't save you enough. So I've been savin it up, I started savin it up. And when you said I couldn't give you enough. I started given you up, I started given you up.

Har precis blivit bjuden på middag hos min fina Ida. Gillar att hon inte bryr sig om att jag sitter lite halvsvettig i hennes soffa eftersom jag nästan sprungit hit från baletten. Nu ska vi äta fruktsallad, älskar't!

Jag har nu satt upp ett mål. Jag ska börja tänka positivt med allt jag gör. Jag ska peppa mig själv och våga vara lycklig. Jag börjar redan nu med att säga att jag är så jäkla tacksam över mitt liv. Jag är värd så mycket och jag har underbara människor runt mig i mitt liv. Jag klarar mer än vad jag tror och jag har bevisat för mig själv att jag är extremt stark. Jag har klarat så många saker som jag inte trott jag ska göra.

Ja då har jag fått säga det.

Nu ikväll ska jag bara vara hemma och njuta av mitt liv, komma ihåg att jag är huvudpersonen och tänka på att det absolut inte finns några begränsningar för vad man vill åstadkomma. Är bjuden på hemmafest hos Marcus vilket vore vansinnigt roligt men jag ansåg att det var bättre att vara fräsch första dagen på jobbet. Rätt val?

Nu har jag väntat i 26 timmar på att bli uppringd av comhems felanmälan.. det känns inte riktigt okej. Och jag börjar lacka ur. Samtidigt känner jag att det hjälper inte om jag ringer och skriker på någon i kundtjänst utan jag väntar tålmodigt vid min mobiltelefon och kan garantera att dom kommer ringa när jag inte är hemma - bara för att jävlas.

If you read a recent front page story of the San Francisco Chronicle, you would have read about a female humpback whale who had become entangled in a spider web of crab traps and lines. She was weighted down by hundreds of pounds of traps that caused her to struggle to stay afloat. She also had hundreds of yards of line rope wrapped around her body, her tail, her torso, a line tugging in her mouth. A fisherman spotted her just east of the Farallon Islands (outside the Golden Gate) and radioed an environmental group for help. Within a few hours, the rescue team arrived and determined that she was so bad off, the only way to save her was to dive in and untangle her. They worked for hours with curved knives and eventually freed her. When she was free, the divers say she swam in what seemed like joyous circles. She then came back to each and every diver, one at a time, and nudged them, pushed them gently around as she was thanking them. Some said it was the most incredibly beautiful experience of their lives. The guy who cut the rope out of her mouth said her eyes were following him the whole time, and he will never be the same.

Jag har så dåligt med pengar just nu. Verkligen uruselt.

Jag hatar att ha dåligt med pengar, att ha nästan-tomt på kontot redan i början av månaden. Hatar. Och ha en massa utgifter dessutom. Allt det här startade när jag skulle betala mina danskurser och hela min lön från Casa flög ut genom fönstret. Jag gillar att ha stora buffrar, pengar till grejer jag kommer behöva när jag väl flyttar (ny soffa, byrå, bord till köket, osv, osv). Spara till sommaren. Spara till italienresa. Fundera på hur jag kan få någon egen plats att bo så billigt som möjligt. Och så vill man till havet, stranden, tropikerna. Jag vill resa länge, men har inte råd, och skulle jag göra mig råd har jag tömt mina sparkonton och det är ju tamejfan ingenting värt.

Suck.

Ja, och så har jag PMS.