"jag vill kämpa mig neråt"
Då och då när jag känner att jag behöver sätta mitt liv i perspektiv brukar jag surfa in på min gamla blogg, nej jag tänker inte ge er adressen. Den är fylld av en väldigt arg sexton/sjuttonåring och jag tycker att det är så sorgligt när jag ser tillbaka på det hela, det gör ont i hela mig och jag önskar att jag kunde hoppa tillbaka och förklara hur bra det skulle kunna vara. Men det är ett helt annat inlägg, idag gick jag in för att leta reda på det här.
"Har vetskap själv om att jag inte är så stor; men känslan är en annan. Att känna sig överflödig, såhär pass, är världens mest trängda och obehagliga känsla. Ett litet irriterande hat växer mot mitt ego, för allt jag har gjort och för att jag har förstört min kropp. Kan ni tänka er att jag känner ett hat mot mig själv när jag ser snygga, smala tjejer? Det är fanimig sjukt! Mina tankar gällande mig själv är ju knappast deras fel, och allra minst deras problem.
Har i alla fall insett nu att jag verkligen behöver byta vanor. Men, min kropp förvinner ju inte trots att jag dragit ner markant på läsk & godis, ökat en hel del träning och äter bra käk. Det är sinnessjukt! Jag tränar sammanlagt minst 6timmar i veckan. 1,5 timme måndag - torsdag. Plus några dubbeltimmar orientaliskt när kursen är lagd. Min målvikt ligger någonstans omkring 65. Det betyder att jag måste gå ner runt 15 kilo. Är 1.73 och väger kring de 78 just nu, för mig är det för mycket. Normalt bmi sure, men jag är inte en glad kisse."
Har i alla fall insett nu att jag verkligen behöver byta vanor. Men, min kropp förvinner ju inte trots att jag dragit ner markant på läsk & godis, ökat en hel del träning och äter bra käk. Det är sinnessjukt! Jag tränar sammanlagt minst 6timmar i veckan. 1,5 timme måndag - torsdag. Plus några dubbeltimmar orientaliskt när kursen är lagd. Min målvikt ligger någonstans omkring 65. Det betyder att jag måste gå ner runt 15 kilo. Är 1.73 och väger kring de 78 just nu, för mig är det för mycket. Normalt bmi sure, men jag är inte en glad kisse."
Det sorgliga är hur mycket jag känner igen mig, att jag minns den exakta känslan när det skrevs. Jag tycker bättre om mig själv nu trots att jag väger mer men jag kan känna sextonåringen i mig när ingenting händer på vågen trots att jag tränar tills jag vill bryta ihop flera gånger i veckan. Men jag tar ett djupt andetag, äter några pumpafrön istället för chips och kör på sats motto: when your body screams, tell it to shut up!
Kommentarer
Trackback
