attraversiamo

"Igår satt jag och Ronja hemma hos henne och surfade på cybervågen och på någon blogg någonstans kom det upp en bild på Vanilla Coke (aka det äckligaste man kan dricka) och då sa jag att jag sett att dom har denna fruktansvärda skapelse på ica. Vi surfade vidare och ungefär 30 sekunder senare kom jag på att "just det, dom har cherry coke ochså!" 

Då vänder sig Ronja mot mig, med ögon stora som tallrikar och säger "skojar du!?" varpå hennes ögon börjar tåras och när jag säger "nej, det finns!" så börjar hon vifta med händerna och le så mycket att det var tur att öronen var ivägen och "titta, jag blir så glad att jag börjar gråta!!!" 

Igår fick jag alltså Ronja att gråta. Av glädje. Jag kände mig som en sådan vardagshjälte."

Sms av Sofia, 13 nov 2010. Ronja ronja ronja ronja ronja ronja ronja ronja ronja ronja ronja. Jag tycker om dig! <3

Hon har fått en idé att åka och studera i USA och jag är förstås glad för hennes skull (och väldigt stolt), men det knyter sig ändå i magen när jag tänker på hennes flytt. "Man blir som man umgås", skrockade jag när hon ringde och berättade om planerna. Efteråt svepte jag stora tycka synd om sig själv-manteln över mina axlar.  

Första gången jag såg henne var nog under nyår i åttan och vi var kanske inte så tighta från början (h3h3), men i dag räknar jag henne till en av mina absolut viktigaste vänner. Det är en vän som lyssnar på mig, utmanar mig och ber mig skärpa till mig när jag gnäller för mycket.

Hon som är så god mot allt och så omhändertagande att hon i det närmaste bär sniglar över gatan när det regnat (nu vet jag inte om hon exakt gör detta, men det är ändå sån hon är)

För att jag och Jennifer egentligen inte var särskilt nära innan vi bestämde oss att åka till London tillsammans i några veckor vårt tredje år i gymnasiet. Där blev vi riktiga vänner och nu spelar det ingen roll om hon försvinner till Australien ett år och kastar sig ur flygplan, vi håller ihop. Det är svårt att definiera vår vänskap, utan att den låter helt banal, men det är mest för att när vi pratar om personliga grejer så är det verkligen personligt with a song and dance, och kan inte beskrivas. Ni får bara ta mig på orden här. Jenn = awesome. That’s it.

Hon kan få mig att skratta så enormt mycket, och älskar att berätta saker lika mycket som jag. Det är hon som jag har mina livligaste diskussioner med och som alltid avråder mig från att falla för killarna jag gillar. Sedan är hon fantastikt bra på att läsa av människor och lyckas på något sätt smsa "puss på dig" precis när man behöver bli pussad på. Hon befinner sig nu tillbaka i Stockholm, men hon vet att hon är massivt saknad och borde bosätta sig i Sundsvall igen. Typ nu.

Hon är helt klart en av de mest udda personer jag någonsin har träffat. egen, one of a kind, unik. Kan nästan alltid få mig på bra humör och lika lätt få mig på riktigt riktigt dåligt humör. Vi kan skratta, gråta och bråka, alla tre utan problem. Älskar våra lördagsmornar, speciellt de då vi har pannkakor med glass och jag får mata katten.