HUVUDET I SANDEN
Jag vet att jag är lite under jorden men ni måste inse att allting med KTH har omtumlat min värld. Helt plötsligt finner jag mig själv mailande med studentbostäder och kolla upp CSN på riktigt. Och på toppen av det som är mitt personligt isberg försöker jag fortfarande inse vad jag vill.
Jag försöker inse om driften att stanna hemma kommer ifrån att det är säkert. Med jobb, vänner och dans. Eller för att det inte känns hundra? Eller är anledningen att flytten känns för säker, lite för planed out och jag vill ut och leva livet en sväng i världen. Jag vet inte, jag vet inte alls.
Kommentarer
Postat av: Madde
Ronja, jag kände precis likadant innan jag flyttade. Men det här är en chans som kanske inte kommer igen, och går det åt pipan så kan man alltid komma hem igen. Det kanske inte räknas när det kommer från mig, men så är det i alla fall. Jag tror på dig! :) Kram Madde
Trackback
