attraversiamo

Jag är för närvarande singel. Mycket pågrund av mitt förhållande med Patrik även om det låter dumt att det spökar så här långt i tiden. Jag har lite svårt för att öppna mig på det sättet igen och att tro att någon kan känna så för mig som han måste låtsats så länge.

Singellivet har sin för-och nackdelar, precis som med allt annat i livet. Jag njuter/accepterar att vara singel just nu, men det finns saker som utlöser en känsla av att vilja vara i ett förhållande. Alla hjärtans dag, människor visar sin kärlek till varandra över Facebook statusar och PDA (public display of affection). Jag har egentligen inget emot att vara singel just nu på grund av var jag är i mitt liv. Jag möter så många nya människor och det känns som jag ständigt gör något, att jag inte riktigt har tid för ett förhållande och känner inte viljan att ha en annan sak på min "Att göra-lista". Jag vill inte att det ska låta som om jag tror att ett förhållande är en börda för jag vill egentligen ha allt det där. Men jag är den typ av person som om jag är i ett lägger mitt allt på förhållandet och jag inte vill inte lura någon genom att endast ge dem en del av mig och inte hela av mig. Jag tar att vara i ett förhållande mycket allvarlig (kanske det är därför jag är singel LOL).

Det känns som att det är bra för människor att vara singel, för det ger dig tid att arbeta med dig själv innan man försöker vara med någon annan. Det är där jag är just nu. Arbetandes på mig själv, och på mina frågor innan jag försöker att engagera sig i någon annan.