10. Discuss your first love and kiss
Ni som läst min blogg sedan den startade vet att jag redan skrivit om det här, så jag kopierar det rakt av. Deal with it.
My first (real) kiss. Det var på ett sunkigt hotellrum i London under en resa med svenska kyrkans unga. Egentligen gjorde vi ingenting kyrkligt på hela resan utan sprang mest runt i london med stora ögon, spelade fotboll i parker sent in på natten och åt gratis för resan var betald. Jag hade hunnit varit smygförälskad i Patrik i ungefär ett år och vi var nära vänner. Det var mitt i natten, impulsivt, oskyldigt och väldigt sött,
Your first love..
som liten
1. Robin. Han var snäll. Och han sa alltid till busschauffören att han skulle "stanna framme vid svängen" när vi åkte hem från skolan. Jag var så blyg och tyst att jag inte vågade göra det själv. Så Robin var riddaren som sa till varje dag. Vi brukade cykla ihop för han bodde bredvid min farbror och en gång gav han mig en nyckelring med ett hjärta. Det ar jag nog fortfarande kvar.
som äldre
2. Det var Patrik. Efter högstadiet. Första stora. Och det bröt mig itu. Vi träffades med gemensamma vänner när jag var fjorton och han var femton, men blev tillsammans några år senare, när jag skulle fylla sexton. Sen var vi tillsammans i tjugosex månader. Sov över hos varandra jämt. Tänkte att vi skulle gifta oss. Sen tror jag att han blev less. Eller, jag vet inte vad som hände. Han var en märklig person ibland. Han började vara riktigt elak och jag svalde det med hull och hår för jag älskade honom. Sedan en kväll berättade han att en annan flicka brukade sova i hans säng, och att jag borde förstått att det var slut.
Två månader senare började vi prata igen. Och vips blev vi ihop. Den här gången var jag säker på att det skulle hålla för alltid. Ödet hade fört oss samman igen, han var mitt livs stora kärlek och det var för evigt. Men han var samma som tidigare och jag gav upp. Men när jag väl börjat skaffa mig ett eget liv, där han inte hade någon plats, bröt han samman. Han bönade och bad att ta honom tillbaka och på den värsta kvällen i mitt liv fick jag sitta uppe eftersom han på fyllan hotade att ta livet av sig. Det var ett halvår efter vi gjort slut. Den jobbigaste tiden i mitt liv.
Det tog slut på riktigt och då åkte jag till London i någon månad, läste engelska och upplevde kultur. Nu stöter vi fortfarande på varrandra pga samma gemensamma vänner som förde ihop oss men vi hälsar inte på varrandra. Han har en ny flickvän och ett nytt liv och vi har inte längre någonting gemensamt, ibland undrar jag om vi någonsin hade det.
som liten
1. Robin. Han var snäll. Och han sa alltid till busschauffören att han skulle "stanna framme vid svängen" när vi åkte hem från skolan. Jag var så blyg och tyst att jag inte vågade göra det själv. Så Robin var riddaren som sa till varje dag. Vi brukade cykla ihop för han bodde bredvid min farbror och en gång gav han mig en nyckelring med ett hjärta. Det ar jag nog fortfarande kvar.
som äldre
2. Det var Patrik. Efter högstadiet. Första stora. Och det bröt mig itu. Vi träffades med gemensamma vänner när jag var fjorton och han var femton, men blev tillsammans några år senare, när jag skulle fylla sexton. Sen var vi tillsammans i tjugosex månader. Sov över hos varandra jämt. Tänkte att vi skulle gifta oss. Sen tror jag att han blev less. Eller, jag vet inte vad som hände. Han var en märklig person ibland. Han började vara riktigt elak och jag svalde det med hull och hår för jag älskade honom. Sedan en kväll berättade han att en annan flicka brukade sova i hans säng, och att jag borde förstått att det var slut.
Två månader senare började vi prata igen. Och vips blev vi ihop. Den här gången var jag säker på att det skulle hålla för alltid. Ödet hade fört oss samman igen, han var mitt livs stora kärlek och det var för evigt. Men han var samma som tidigare och jag gav upp. Men när jag väl börjat skaffa mig ett eget liv, där han inte hade någon plats, bröt han samman. Han bönade och bad att ta honom tillbaka och på den värsta kvällen i mitt liv fick jag sitta uppe eftersom han på fyllan hotade att ta livet av sig. Det var ett halvår efter vi gjort slut. Den jobbigaste tiden i mitt liv.
Det tog slut på riktigt och då åkte jag till London i någon månad, läste engelska och upplevde kultur. Nu stöter vi fortfarande på varrandra pga samma gemensamma vänner som förde ihop oss men vi hälsar inte på varrandra. Han har en ny flickvän och ett nytt liv och vi har inte längre någonting gemensamt, ibland undrar jag om vi någonsin hade det.
Kommentarer
Trackback
