ÖSTERSTRÖM
Jag kan ärligt talat säga att jag fastnade lite i ämnet när jag skulle skriva om ett minne och har suttit och kollat igenom gamla bloggar och texter. Här får ni ett annat minne för jag tror sällan att jag lyckats haft så mycket hjärta i så få ord.
Jag minns Farmors bortgång, och alla tårar jag fällde och alla dom som aldrig föll. Alla besök som inte längre skulle kvarstå, alla goda kakor vi inte längre skulle få smaka. Trotts att mamma försökte använda samma recept var dom extra goda i farmors kök. Jag minns när hon mådde dåligt första gången och hur jag kröp upp i hennes säng på sjukhuset. Och var så rädd att hon skulle försvinna. Jag minns huset i Holm, det med dammen och grönsakslandet, där farmor och farfar bodde innan de flyttade till Nacksta för att det blev för mycket. Kenneth har sålt det huset nu.
Jag minns morgonen då jag vaknade så tidigt och gick och la mig i soffan på nedervåningen. Morgonen när det ringde hem någon timme senare, och farfar hade något viktigt att säga till pappa...
Jag glömmer det aldrig.
Jag minns morgonen då jag vaknade så tidigt och gick och la mig i soffan på nedervåningen. Morgonen när det ringde hem någon timme senare, och farfar hade något viktigt att säga till pappa...
Jag glömmer det aldrig.
Kommentarer
Trackback
