attraversiamo

Just den raden bidrar väl inte direkt till något nytt i debatten om livet. Men jag vill i alla fall poängtera vikten av att du sitter bredvid någon som du kan hålla i handen när det är läskigt och som kan skrika med dig när det kittlas i magen. Just nu känner jag lite att jag saknar en sådan person och det här är ingen typ av singel kris utan bara ren och skär ensamhet.

Kanske är ångesten inför tentan som tar lite nya former. Vad vet jag?